10-talet

Material: fingrar, staket av sugrör eller glasspinnar och dina båda händer.

 

Om alla eleverna nu kan ”allt om 5” och förstår att använda mattespråket för att beskriva vad de ser kan det vara dags att gå till tal upp till 10, även om de redan arbetat med flersiffriga tal. Det låter kanske väldigt inkonsekvent, men att stanna vid 5 för de elever som redan kan gör dem uttråkade. Förmodligen har många av de andra eleverna ändå lärt sig en hel del och framför allt tycker de – och föräldrarna – att det är mer spännande så här.

På samma sätt som med din ena hand använder du nu båda händerna för att visa tal upp till 10. Meningen är nu att eleverna ska våga lita på att de kan se ex 7 eftersom de ser 5+2. Fingrarna viks efter samma modell som tidigare men den andra handen omvänt. Det betyder att när du visar 7 ska eleverna förutom din högra hand se lill- och ringfingret på den vänstra. Fingrar som syns ska vara intill varandra. 7 ska alltid se ut så. Från elevens häll 5+2 läst från vänster till höger.

Arbeta mycket med att eleverna ska se dina fingrar. Låt dem arbeta parvis med fingertalen. Låt dem lägga med sugrör eller glasspinnar som staket. Låt dem skriva poäng på detta sätt i något sammanhang.

Ge dem ingen tabell! Ingen ”lilla plus eller lilla minus”! Många elever och föräldrar tror att man ska komma ihåg tabeller. Här handlar det inte om att komma ihåg.

”Förståelse är när man inte behöver komma ihåg det som man måste minnas för att kunna! (Andrejs Dunkels)

Arbeta med

”Hur många fingrar har jag gömt?” ”Hur ska vi skriva hur många som är gömda?”

Arbeta med frågor av typen:

”                     Jag räknade något och jag såg att det finns 8 (eller något annat tal mellan 5-10).                      Vad kan jag ha räknat?”

”                     Kalle har 10 bilar. Några ligger i en låda och de andra står i garaget. Hur kan de stå? Hur skriver vi det på mattespråket?”

Efter den sista aktiviteten, som är en open-ended question och i sig vara en hel lektion kan man säga:

Här tar läraren upp elevernas olika förslag och för de elever som är långt komna i sin matematik kan man fortätta: Hur många sätt finns det om han hade 11 bilar? 12 bilar? n bilar?

Vi vill redan från början ha elever som arbetar matematiskt.

Hitintills har eleverna inte ”räknat” en enda gång och det ska de inte göra på länge heller. Med det menar jag ”räkna” på det sätt som uppgifter brukar stå i läroböcker.

Vi har arbetat med tal upp till 10 och med flersiffriga tal. Under tiden händer det naturligtvis att vi ramsräknar, dvs frågor av typen

”Hur många elever är vi idag? Hur många saxar behöver vi?

 Hur många …………..”

Tiokompislek

”Jag är 8 vad är du?”

Svaret ska naturligtvis vara 2.

För de elever som du vet kan mycket mer kan frågan vara:

”Jag är 6,5, vad är du?”   

Min erfarenhet säger att många andra elever än de jag tror ”fixar” att svara. Meningen är, på sikt, att eleverna ska uppleva och förstå att vårt talsystem är så logiskt att det ”är likadant hela tiden”. Ganska snart kan du till vissa elever säga:

”Jag är 7,56 vad är du?”

Även elever i skolår 1 kommer att kunna svara 2,44. Det kan underlätta, för andra att lära sig, om du har ett papper där det står 7,56 e d.

För elever där du känner att du måste inspirera, lyfta och SE kan du säga:

 ”Jag är 5 miljarder, vad är du?”

Svaret är tänkt bli 5 miljarder. De eleverna behöver åtminstone tro att de är duktiga; det gör dem så. När jag tror att en elev är ”duktig” känner eleven det och det eleven blir också ”duktig”. Kanske är det att eleverna upplever och känner att vi tror på dem som gör dem ”duktiga”.

Man kan i det här sammanhanget leka 100, 1000 -eller 10000-kompis också! Vårt talsystem är fantastiskt. Eleverna (INTE jag) brukar säga ”så lätt – det är nittitio hela tiden! Och även om man inte får säga så, så visar det att det har fattat ”galoppen”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *