Stora tal – för yngre elever

Mål: Upptäcka elevernas erfarenheter och föreställningar av positionssystemet

Material:

Fyra bilder per grupp av dyra föremål som eleverna kan ha erfarenhet av.

 

Många barn har en ganska god taluppfattning redan innan de börjar skolan. För att de inte ska uppleva skolan som ett ställe dit de kommer för att visa upp vad de redan kan. utan som ett ställe där de får lära sig mer introducerar jag tidigt positionssystemet. Genom aktiviteten, som får ses som enbart diagnostiserande, får jag reda på vad barnen redan kan, tror och vet om positionssystemet – givetvis utan att nämna ord som positionssystem, ental, tiotal, hundratal osv.

Traditionellt sett skulle den här uppgiften inte kunna ges förrän efter flera års undervisning, men eleverna har levt i ett samhälle där de sett stora tal och kring dessa har de föreställningar och nyfikenhet. Deras föreställningar kan vara ”uppåt väggarna” men det är därför som de ska överge dem.

Berätta för eleverna att du tänker köpa en ny soffa. Vet de något om nån möbelaffär? Har de någon ”erfarenhet” av att varit på t ex IKEA? Berätta att du väljer mellan 4 olika soffor. Ge varje grupp av elever 4 bilder av soffor (Kan hämtas här) Be dem fundera över vilken soffa som är dyrast, billigast. Aktiviteten innebär att bilderna ska läggas i en rad så att den billigaste, den som kostar minst pengar, ligger först och den dyraste sist. När raden är fullbordad (det är egalt hur de två mellersta sofforna ligger) ger du dem prislapparna (hämtas här) och säger att du glömt vilken prislapp som hör ihop med respektive bild. Deras uppgift nu är att kombinera rätt bild med rätt prislapp. Lyssna på barnens argument.

Lyssna och iaktta eleverna under aktiviteten. Troligen kan vartenda barn lägga bilderna rätt, de kommer att argumentera för sin uppfattning, och de kan också ”läsa” 1000 och de flesta kan också argumentera för varför ett tal (ett pris) är högre, dvs för att där är fler eller högre siffror.

Målet med övningen är alltså att få reda på elevernas föreställningar om höga tal och om deras eventuella erfarenheter och kunskaper, men syftet är också att få dem att förstå att vi i skolan är intresserade av vad de redan kan – och tror. Ett annat syfte är att få dem att redan från början arbeta matematiskt, dvs i ett sammanhang och genom att diskutera och argumentera, söka och se mönster också använda sina tidigare erfarenheter och föreställningar för att lära nytt.

Många elever i de senare skolåren kommer tyvärr till sina matematiklektioner och förväntar sig ingenting annat än att läraren ska tala om för dem vad de ska göra. Våra frågor, våra samtal med barnen måste vara av den arten att de börja reflektera över vad de redan kan i stället för vad de ska göra. Matematiklärande är inte detsamma som att göra och barn kommer inte till skolan för att göra rätt; de kommer dit för att lära sig!

För äldre elever: ”Jag såg en annons på sidan motormarknaden.  Priserna på fordonen var följande:    26 700 kr, 189 000 kr, 102 000 kr och 34 600 kr. Hur vet man vilket fordon som är dyrast?”   Troligen klarar eleverna av det bra men de måste prata om det för att utveckla sitt kunnande. Det finns många äldre elever som inte klarar av exempel som 1 500 000 – 20 000.

Kommentera gärna hur det har gått. Både ros och ris!