Matematik är ett språk
Redan från början behöver elever förstå att de kan använda matematikens symboler för att göra anteckningar och beskriva olika händelser. I förlängningen kommer de att i algebra behöva beskriva mönster som de ser. Då liksom nu är det deras mönster, inte lärarens, som ska beskrivas. Faktum är att vi alla ser mönster på olika sätt och när dessa ska beskrivas är det viktigt att man kan beskriva det mönster man själv ser.
Exempel:
Ovanstående mönster, när det upprepas, kan ses på olika sätt. En del ser det som 6 stickor som sen ökas med 4 i taget. Detta beskrivs då som 6 + 4(n-1). Andra ser det som 2 stickor som sedan ökas med 4 varje gång. Detta skrivs då som 2+4n. När man förenklar uttrycken blir de desamma, men det är viktigt att man lär sig att beskriva det mönster man själv ser, inte lärarens. Jag har varit med om att studenter fråga vad det är som ska minskas när de varit med om att lärare visat det sistnämnda uttrycket. Jag tolkar det så att dessa studenter varit ”räknare” som missat att matematik (kanske) i första hand är ett språk. (n-1) beskriver ju alla utom en.