Material: Din högra hand på samma sätt som tidigare.
Att
våga lita på att man kan se antal upp till 5 är en nödvändighet
för att senare kunna göra beräkningar där man behöver räkna
med en antalsgrupp i stället för med ett i taget som fingerräknare
gör. I ex 47+35, som kan räknas ut på väldigt många olika sätt
behöver man kunna räkna med en antalsgrupp såvida man inte räknar
47, 48, 49 osc. De elever som gör så kan säkert få rätt svar
men de kan få stora problem senare.
Innan den här aktiviteten bör eleverna kunna berätta hur många fingrar de kan se när du håller upp 0-5 fingrar. Naturligtvis ska eleverna också kunna skriva hur många fingrar de ser; de ska kunna skriva talen 0-5. Miniräknaren kan med fördel användas för sifferskrivning ibland. I stället för att säga talet kan de använda räknaren, skriva talet och visa dig.
Göm – på tidigare angivet sätt – ex 2 fingrar. (Du böjer ner lill- och ringfinger på högerhanden.
”Hur många fingrar har jag gömt?”
Nu gäller det för eleverna att ”se” de fingrar som inte syns. Den här aktiviteten är oerhört viktig ur många olika aspekter. Lägg märke till de elever som tvekar när du håller upp din hand. Låt sedan eleverna arbeta parvis på samma sätt. Den här aktiviteten ska återkomma vid flera tillfällen, tills alla elever kan ”se” de gömda fingrarna.
”Hur tror ni att man skriver hur många fingrar som är gömda?” Obs! Alla svar rätt, frågar efter vad de tror!
Låt eleverna först diskutera och komma med förslag. Under diskussionen ställer eleverna omedvetet upp hypoteser och när de avger gruppens svar vill de veta om det som de tror är rätt. Skulle de ha ”fel” är de också mottagliga för det rätta, dvs de har på egen hand lagt grund för lärande. Viktigt är att du inte säger att det är fel utan att du tycker att deras svar är så intressant att du säger ”Hur tänkte ni?”
”Så här skriver man på matematikspråket: 5-3 ”Hur tror ni man tänker när man skriver så?”
Redan i den begynnande matematikundervisningen är det viktigt att eleverna förstår att de beskriver något med matematikens språk.
”Hur tror ni att man kan skriva att jag har gömt tre fingrar?” (5-2)
Fyra fingrar? (5-1)
Göm nu olika många fingrar och låt eleverna tillsammans komma fram till hur man skriver det på mattespråket,
Traditionellt brukar eleverna räkna ut sådana här exempel i en bok och inte sällan säger de att de räknar tal. Eftersom eleverna då endast bryr sig om om de får rätt eller fel kan det på sikt leda till svårigheter eftersom de för att få rätt svar tar till vilka metoder som helst för detta. Det är oerhört viktigt att eleverna från början lär sig förstå matematikspråket och att de inser att det inte – första hand – går ut på att räkna – ens rätt!
Traditionellt brukar subtraktion först visas som en minskning dvs Du har 5 karameller och äter upp 2. Hur många har du kvar? Detta kan leda till senare förvirring eftersom en subtraktion inte alltid innebär en minskning. Subtraktion står för speciella situationer, som minskning, jämförelse, uppdelning och utfyllnad.
Subtraktion brukar av elever upplevas som ett svårt räknesätt. Viktigt är därför, som alltid, att eleverna lär sigförstå att matematikspråket används för att beskriva händelser. Ovanstående subtraktion är ingen minskning (inga fingrar försvinner) utan en uppdelningav fingrarna i synliga och gömda.
Subtraktion finns också som jämförelse: Kalle har 5 karameller och Lisa har 3. Hur ska vi skriva för att veta hur många fler Kalle har? (5-3) Här försvinner inte heller något!
En minskninginnebär att något verkligen försvinner: Eva har 5 bullar men äter upp 3. (5-3) Hur många har hon kvar?
Den fjärde räknehändelsen som innebär subtraktion är utfyllnad. Du har läst 3 sidor men måste läsa 5. Från början bör eleverna lära sig att man skriver 3+_=5. Om vi arbetar medvetet med att eleverna ska förstå att matematik är ett språk och gör det redan när talen (och eleverna!) är låga kommer subtraktion inte att upplevas som ett svårt räknesätt.
För äldre elever:
Om yngre elever fåtts att tro att subtraktion innebär att ”det blir mindre” kan det innebära problem när man kommer till ekvationer. Av den anledningen måste vi vara observanta på att eleverna redan från början möter de 4 olika räknehändelserna som beskrivs ovan. Eftersom räknehändelserna fungerar lika oavsett talområde är det viktigt att vi vet, med de äldre eleverna, att de uppfattat matematikens språk och symboler och kan teckna händelser. Om man kan teckna alla typer av händelser blir räknekunnandet mindre betydelsefullt eftersom vi i dag har räknare som kan utföra operationen. En räknare löser inga problem. Matematik är både färdighet och kompetens och kompetensen måste man ha men färdigheterna kan vi överlåta till räknare, vilket givetvis inte betyder att färdigheterna helt ska förbises.