Det viktiga 5-talet

Mål: Se mängder upp till och med 5 utan att räkna.

Material:

Din ena hand, glasspinnar e d, stora trätärningar på vilka du skrivit tal 1-5 som siffra, tärningsögon eller ”staket”. Eftersom en tärning har sex sidor skrivs något av talen två eller fler gånger.

Traditionellt brukar barnen i räkneböcker antingen räkna saker för att sedan skriva antalet eller också ska de ringa in det antal som visas. Sådana aktiviteter förstärker själva räknandet i stället för att utveckla en god taluppfattning.

Håll upp din ena hand och låt eleverna berätta hur många fingrar du har.

• 

”Hur ser ni det?”

Observera om någon elev säger att de räknar dem. Var noga med att de vågar lita på att de kan se 5. Man kan normalt se 5 plus/minus 1 och normalt ser barn bra. För att se större antal måste det finnas ett mönster eller en struktur. Variera visade fingrar på en hand. Fingertal är något helt annat än att räkna på fingrarna! Håll upp din högra hand så att du har tummen till höger. Om du ska visa 4 fingrar böjer du lillfingret; 3 fingrar innebär att du böjt lill- och ringfingret.

Bilder av fingertal

Jag använder mig också av ”staket” för talen. Inte romerska siffror! När eleverna ska visa något antal lägger de pinnar på detta sätt eller skriver streck.

Trätärningar, vanliga sexsidiga, på vilka jag skrivit talen 1-5 med siffror, som ”staket” och som tärningsögon. Handens fingrar, ”staketen” och tärningsögon är mönster som elever kan/bör kunna se utan att räkna när antalet är högst 5.

Mönster är

• inlärda
• erfarenhetsmässiga
• kulturella

och jag vill att eleverna ska lära sig att våga se dessa antal/mängder – utan att räkna.

Alla elever kastar en tärning på samma gång och syftet är att alla ska kunna visa eller plocka tärningar som visar t ex 3 utan att räkna. De kan själva bestämma vilket tal de vill plocka upp eller vilket tal de tror kommer upp flest gånger.

Elever är otroliga på att hitta på olika aktiviteter och använder sedan tärningarna på olika sätt, men målet är hela tiden detsamma. De ska våga lita på att de kan se antal/mängder upp till 5, utan att räkna!

Eftersom varje tärning har samma tal minst två gånger använder jag tärningarna som utgångspunkt för sifferskrivning. Jag visar en tärning på vilken det ex finns talet 3 tre gånger.

”Vilket tal tror ni kommer upp när jag kastar tärningen? Berätta för varandra varför ni tror så!”

Det är viktigt att alla elever får tillfälle att diskutera/argumentera innan jag som lärare frågar alla grupper vad de tror och varför. Dessa unga elever kan redan, utan att veta om det, ganska mycket om sannolikhet, varför de alltid har svarat att de tror att det kommer att vara flest 3-or. Därefter får varje grupp var sin tärning av nämnda slag. Det behöver inte vara flest 3-or, det kan lika gärna vara 5-or för en grupp och 2-or för en annan.

”Skriv vad ni tror det kommer upp när ni ska slå tärningen 10 gånger. Sen slår ni tärningen och skriver upp vad som kom upp”.

Eftersom eleverna är skickliga på sannolikhet (långt över målet för skolår 1!) kommer de att skriva den siffra som är mest förekommande ett stort antal gånger. Så, i ett sammanhang där de är såväl fysiskt som psykiskt involverade, kan man med fördel träna sifferskrivning! Naturligtvis måste du visa hur man skriver siffror. I en kommande aktivitet kommer eleverna att få använda miniräknaren för att skriva tal; det tar så lång tid för flickor med suddgummi till hands att bli nöjda med sina siffror. Då är miniräknaren superb! Räknar på den gör vi inte; vi har slutat räkna och börjat se!

För hur roligt är det att skriva en sida siffror?