Vi måste bli mer medvetna om att elevers lärande beror på hur vi planerar och formulerar aktiviteter. Vi måste lära oss att problematisera och det kan man bara göra om kontexten/sammanhanget är känt för eleverna.
Elever är frågvisa före skolstarten. De frågar om sådant som de inte vet; sånt som de vill veta. Många elever har lekt skola innan de blir elever. I dessa lekar ställer de annorlunda frågor än de normalt gör. Frågorna är av samma typ som de sen oftast kommer att möta i skolan – frågor där det alltid finns ett rätt svar och där den som frågar redan vet svaret. Att svara rätt var det som räknades. Många elever tror att skolan är ett ställe dit man kommer för att visa upp vad man redan kan. De vet att man kan svara rätt eller fel och det viktigaste blir att svara rätt. En del elever avstår därför ofta ifrån att ens försöka svara. I stället ska eleverna möta en skola som utmanar deras nyfikenhet och kreativitet och som tar vara på deras vilja att lära sig (mera).
Elevers tänkande är grundenoch de måste bli medvetna om att de tänker och att de kan tänka och att vi alla tänker olika. Om vi lärare alltid talar om för eleverna vad de ska göra och hur de ska tänka förhindrar vi en del av deras utveckling; framför allt deras tänkande. Jag låter ofta elever ”leka” en associationslek, inte alltid kopplad till matematik. Den kan gå till så här:
”Vad tänker du på om jag säger tomat?”
Elever har olika svar; svar som: röd, ketchup, gurka, sallad, rund, gott, smörgås, skivor, trädgård och gul. Alla svaren är ”rätt” och elever måste för sitt eget lärande förstå att det inte finns endast ett sätt att tänka. Under en sådan här lek lär sig många elever att ”oj, så kan man också tänka, det har jag inte tänkt på!
Leken kan utvecklas och återkomma ofta. Man kan gå radvis och då kan det bli typ: tomat-ketchup-korv-senap-bröd-baka ……osv. Många chanser att våga visa sitt tänk.
Efter ett tag blir leken givetvis en mattelek. Vad tänker du på om jag säger 9?
Lycka till, det här är både roligt och lärorikt!