.Undervisning är något av det roligaste jag kan företa mig. Av tradition tror många att undervisning är att överföra kunskap. Goda ämneskunskaper hos lärare är nödvändiga, men minst lika viktigt är det att känna till hur barn lär sig att lära sig. Som lärare måste vi lära oss hur barn lär sig att lära sig.
När man planerar sina lektioner har man alltid ett mål; nånting som eleverna ska lära sig för att jag som lärarekan det. Ingenting i skolan är till för NU-et; allting ska kunna användas i ett SEN-are sammanhang. Man bör inte göra nåt roligt på mattetimmarna men man ska göra matten rolig; det är en väsentlig skillnad på dessa roligheter. Om det roliga inte direkt har koppling till det mål man har för lektionen ser barnen bara att man slipper det tråkiga. Barn ska inte komma till sina mattelektioner men tankar som ”Nu ska vi ha matte” utan ”Undrar vad vi ska lära oss idag?”
Den blivande bloggens lektioner handlar i början om talen 0 – 5. Man måste kunna allt om 5 för att komma över 10. Och egentligen finns det inget annat talområde än 0-10 att ha problem i; allt hänger på kunskaperna om 10. 0-an har också stor betydelse; inget barn får tro att 0 inte är någonting. 5 ser inte likadant ut som 5+0.
Många barn kan allt om 5 innan de börjar skolan. För de här barnens skull presenterar jag, på mitt sätt, positionssystemet tidigt. På så sätt kan de arbeta med flersiffriga tal där ingen siffra nödvändigtvis behöver vara högre än 5. Lite mer spännande är det att arbeta med stora tal och de andra barnen lockas att lära sig och förstå; de lär sig.