I matte ”är” av tradition alla svar rätt eller fel. Eleverna besvarar många frågor varje timme. Så ofta att de flesta förhoppningsvis inte upplever misslyckande ens över många fel. Men vad lär de sig? Vilken matematik utvecklar de? Vilken blir deras uppfattning av matematik?
Genom att vända ”upp och ner” på allting kan man komma längre! Open ended question är en utmaning för alla oavsett nivå. De ger alla elever möjligheter att utveckla sin matematiska förmåga. En open-ended question (OEQ) innebär att eleverna arbetar både individuellt och i grupp och lär varandra. En OEQ ger oss lärare mod att våga låta eleverna arbeta matematiskt. En OEQ skiljer sig från en öppen fråga därför att den också är ended.
Matematiklärare känner väl till såväl de mål som undervisningen strävar mot som hur de olika begreppen byggs upp. Men vet eleverna det? Hur får vi den att inse vägen? Hur får vi eleverna att reflektera? Hur får vi dem att förstå att de redan besitter viktiga kunskaper? Hur får vi dem att använda sina kunskaper i stället för att höra dem säga ”Det har vi redan gjort!”
Eftersom lärande är en process som den lärande själv reglerar måste eleverna känna motivation, de måste känna sig involverade, de måste känna att de kan och får ta ansvar, de måste få känna att de tänker självständigt och de måste känna att uppgifterna i skolan är relevanta för dem.
Matematik är tyvärr för många elever att räkna i en bok-helst så fort som möjligt, helst fler sidor än kamraterna. Därför kan den vara svårt att bryta en (o)vana, i synnerhet som vanliga elever tycks ha någon annan sporre än att komma längst fram i boken. Hur bryter man ovanor?
Att individualisera kan ha olika innebörd för olika lärare. När man tänker på matematikundervisningen i åldersblandade klasser tänker man kanske i första hand på att eleverna i de olika ingående årskurserna ska arbeta med samma saker men på olika nivåer. Men vem ska avgöra vilken nivå som är mest lämplig för varje enskild elev? Finns det bara nivåer 123:a eller i en 456:a?
Varje ”vanlig” klass är egentligen åldersblandad – mognads- och kunskapsmässigt. Var egentligen inte en av avsikterna med åldersblandade klasser att läraren mer påtagligt skulle inse att olika elever behöver olika uppgifter beroende på tidigare kunskaper och erfarenheter? Var det inte meningen att man i en och samma klass skulle få möjlighet att ta till vara en ännu större bredd av kunskaper och erfarenheter hos eleverna än vad som är möjligt i den vanliga klassen? Hur skulle en mattebok se ut för att passa i en åldersblandad klass?
Vi vet att (alltför) mycket tid i skolan används åt algoritmräkning. Sådan räkning kan inte anses särskilt relevant i ett så snabbt föränderligt och högteknologiskt samhälle som vårt, i synnerhet inte som det inte lär finnas någon annan arbetsgivare än skolstyrelserna som kan ha råd att låta folk ”ställa upp” och räkna ut. Frågan är om ens de har råd till det. Men …
I algoritmräkning behandlas talen baklänges och jag vågar påstå att detta är en av anledningarna till att många elever saknar god taluppfattning. En god taluppfattning är en förutsättning för vidare matematik. Om man nu ska göra något bakifrån på mattelektionerna så skulle jag vilja att vi lät eleverna öppna boken bakifrån, dvs från facithållet och arbeta sig framåt. Enkelt uttryckt skulle man kunna säga ett en OEQ- är en uppgift där eleverna får svaret från början samtidigt som man ger dem möjlighet att lyckas, att tänka självständigt, att se matematikens mönster.
Jämför ett typiskt läroboksexempel och en open-ended question:
Hur mycket är 4 x 6?
Ivar multiplicerade och fick svaret 24. Vad kan han ha multiplicerat?
Den första uppgiften har ett enda rätt svar och den lyckas i liten utsträckning att involvera eleverna. Den inbjuder i ringa omfattning till självständigt tänkande och det egna ansvaret är minimalt. Eleven måste räkna många liknande uppgifter samma timme. Många elever gör inte sällan sina problem till lärarens och det blir lärarens problem att ”hjälpa” eleven till det rätta svaret om de själva inte lyckas. Hur många av oss lärare har någonsin hunnit hjälpa alla hjälpsökande elever i klassen på en och samma timme? Kommer vi någonsin att hinna? Hinner vi ens om resurserna ökar i stället för att minska?
Den andra uppgiften ger alla elever möjligheter att tänka självständigt. Även den elev som gör det enkelt för sig på alla sätt ”lyckas”. Andra elever känner ett större ansvar, ser fler möjligheter och lämnar flera svar. Ytterligare andra inser att en strategisk behandling av alla svar ger större möjlighet att hitta samband och mönster. Uppgiften tar en hel lektion. Varje elev börjar på egen hand; jämför sedan med sina kamrater i gruppen och fortsätter efter nya infallsvinklar. Efter några minuters räknande tar lärare upp elevernas svar till diskussion och eleverna upptäcker då mångfalden av svar, vilket medför att nästa fråga kan vara: Lisa räknade och fick svaret 42. Vad kan hon ha multiplicerat? Här kan vi se ett tydligt lärande.
Att starta sin undervisining i en open-ended question innebär att man har stoff för åtskilliga lektioner framåt. Hur man går vidare utifrån utgångsfrågan beror på vilket mål man har med sin undervisning. Frågeställningen i kombination med lärarens matematikkunskaper ger eleverna i alla klasser i alla årskurser, blandade eller inte, att utveckla sin matematik dvs att lära sig mer utifrån vad man redan kan. OEQ kan kanske vara en möjlighet att utveckla såväl elevernas matematik som lärares matematikundervisning i alla årskurser