Man skulle tro att det var jultider, så mycket pepparkakor som jag ”plockar” fram. Men ändå Glad Påsk!
Med en hel pepparkaka i handen berättar jag för eleverna att när jag var liten brukade vi knacka på en pepparkaka för att den skulle gå sönder. Brukar ni också göra det? Mer Behöver man ju inte säga förrän alla är med och många kan berätta.
”När jag var liten kunde man önska sig något och om man fick tre lika stora bitar så skulle önskningen gå i uppfyllelse”.
(Jag har förberett pepparkakan genom att rispa på baksidan så att jag ”vet” att jag få 1/3 och 1/4 och tre bitar till när jag knackar. Jag vill att de ska lära sig att en bit kan vara 1/4 eller 1/3 trots att det finns 5 bitar. Jag är noga med att tala om del av pepparkakan, inte av bitarna.
Innan jag knackar får eleverna skriva ner sin hypotes om hur stor en av bitarna blir. Under föregående lektion har de lärt sig skriva bråk. Och så knackar jag! En väldigt stor fördel är det om man har en gammal OH-apparat att lägga bitarna på, så att alla kan se; en videokanon kan aldrig ersätta den
Nu kan du ta fram hela burken med pepparkakor. Vad händer nu? Vad säger du? Vad gör eleverna? Och hur går du vidare för att eleverna ska få använda sina nya kunskper? Om det kan du läsa på bloggen!
När vi har kommit fram till att vi måste mäta in mina bitar i den hela pepparkakan för att kunna av göra hur stor vit av kakan vi har. Om någon haft hypotesen 1/4 så kan vi ta den biten för att se att den ”går” fyra gånger i kakan. Eleverna ser att det finns 5 bitar men bara en av bitarna är 1/4.
Vi kollar allas hypoteser. OBS skillanden mellan att gissa och ställa hypotes. När man ställer hypotes har man tänkt till!
Nu får de parvis ta, först var sin, knacka, ställa hypotes, skriva, mäta, kontrollera och äta! Och fortätta så länge pepparkakorna räcker.