Uppgiften i går innebar att elever skulle mäta en Legobit med ett trasigt måttband. Målet var att kunna ange mätetalet – generellt – för en längd genom att använda sig av siffrorna på måttbandet, t ex 72-69. Eller för den delen också typ 9546-8979 (som man t ex gör på bilens mätarställning)
I dag anknyter jag till den tallinje som eleverna redan i ettan skapade och kunde ange både negativa tal och decimaltal på- allt utan genomgång! Vi återskapar en enkel tallinje med klädnypor på en tvättlina. Utan att tidigare ha mätt på tallinjen kan jag nu återknyta till den övning jag beskrev i går. Vi har nu en talinje gjord av elever (gruppvis) och jag ber dem hitta ett föremål som är 2 le (längdenhet) och beskriva längden precis som vi gjorde i går.
När de placerar föremål så att det ligger mellan 5-an och 3-an så skriver de 5-3 och anger föremålets längd till 2 le.
Men vad händer om det ligger som på den tredje bilden?
Det måste ju vara 1- -1 och det MÅSTE vara 2, säger de, för det är samma sak vi mäter.
Den fjärde bilden beskriver de som -1–3 och det MÅSTE också
vara 2. Jag berättar om engelsspråkiga negative one och berättar att vi skriver ofta parentes i dessa fallen och inför 1-(-1) och -1-(-3). Eleverna: Det verkar som om minus minus blir plus! Och så var det sagt, av eleverna!
Och det ska vi spinna vidare på en annan dag!