Additionsstrategin 0-9

–rent praktiskt

Du bör ha arbetat med positionssystemet så som det presenteras i Matematik från början här i bloggen!

Titta noga på talen i termerna:

3+5; 36+23; 130+ 57; 182+17; 324+573;

Summan av talen i de olika positionerna överstiger inte 9.

………. och rent praktiskt!

Ge eleverna nedanstående exempel och låt dem på egen hand reflektera över hur de tänker när de räknar följande addition i huvudet (exemplet skrivs på tavlan):

52+34

Eleverna talar sedan om hur de tänker, först för varandra och sedan i klassen. Läraren antecknar deras olika tankeformer under det givna exemplet på tavlan. I början är det svårt att få alla elever att verbalisera sina tankeformer. Kanske de inte är medvetna om sitt eget tänkande?

Elever som varit vana vid algoritmräkning ”ställer” ofta ”upp i huvudet”. Anteckna även deras tankar, jämför och diskutera sedan även dessa.

Genom att eleverna får se att det finns många framkomliga sätt att tänka i samma exempel, får de flera möjligheter att ”köpa upp sig” på tankeformer.

Så här tänkte elever i en åk 4. De har under en termin tränats i att tala om sina tankeformer. I början gick det trögt, sen blev det närmast en sport att hitta på nya sätt att tänka. Eleverna tränas hela tiden i att reflektera över sitt eget tänkande och inte någon gång talar jag om hur de ska tänka. Observera skillnaden mellan elever som väljer att räkna med tal och elever som manipulerar med siffror. Notera för dig själv om en elev räknar på fingrarna eller om de räknar med 10 i taget. Detta kan vara en upplysning för dig om att eleverna ännu inte behärska talområdet 0-5 ”på riktigt”.

52+34=

läraren antecknar: elevförklaring:

50+30+2+4 (tiotalen först)

52+1+1+1+1+10+10+10 (Fingerräknare! – Se upp)

52+30+4 (det stora först)

52+4+30 (det lilla först)

34+50+2 (lättare lägga till 50)

34+2+50 ( – ” – )

2+ 4=6; 5+3=8 (”ställer upp” och ”misslyckas”)

86 (Ser svaret)

Du får under arbetet med tankeformerna absolut inte värdera någon tankeform högre än en annan. Elevernas tankar är deras privata egendom som de här delar med sig av. De är alla bra, de duger, men om och när eleven själv upplever att det är bättre att tänka på ett annat sätt, gör han en ”uppköpning” på eget initiativ. För att ”snabba på” detta kan man ibland låta eleverna i grupp berätta för varandra hur de tänker. Jag arbetar alltid med en strategi i taget. Som du säkert förstår är det sista exemplet det som lockar mest – att se! För elever som arbetat med positionssystemet med kottar är det här naturligt.

Eleverna måste ges möjligheter att tala om sina tankeformer vid många tillfällen, både för dig och för kamrater. När de blivit uppmärksammade på sina egna och eventuellt på andras sätt att tänka, fortsätter den medvetna huvudräkningsträningen med ”strategisökning”. (Se nedan). För allt lärande är medvetenheten om det egna tänkandet en förutsättning och det går absolut inte till så att någon talar om hur man ska tänka! Ett fel som lärare genom tiderna trott sig behöva göra.

Eleverna uppmärksammas också på strategierna genom att på egen hand skriva additionsexempel av denna typ. ”Skriv 5 exempel som är sådana att du kan se svaret direkt”. När eleverna upptäckt och uppfattat att siffrorna i talen i exemplen ibland ser ut på ett visst sätt skriver ”försteklassarna” gärna exempel av typen: 234567+654412=888978. Behöver dessa barn någonsin mera träna sådana exempel? Det är förvånande att det i läromedel finns sådana exempel i läroböcker för år 9! Jag har låtit elever i skolår 1 titta på en sida i en år 9-lärobok och låtit dem leta efter något exempel som de kan räkna ut. Och det är flera de kan!

För att det arbetet ska bli kvalitativt bör några av exemplen också förses med räknehändelser eller starta i en situation.

Här kommer mera!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *