Alltför många barn tycker att subtraktion är svårt. Anledningen till detta är att det finns fyra olika subtraktioner och om eleverna tvingas räkna i vår svenska algoritm blir det knappast bättre; den är fullkomligt ologisk eftersom vi vid växlingar ”plockar” in tal upp till 18 i en position där hela vårt talsystem bygger på att vi bara kan ha högst 9 i varje position.
Många elever i svenska skolan kommer från länder där man använder sig av en annan, helt logisk algoritm.
Algoritm betyder organisationsmodell och är egentligen inte matematik i sig.
Jämför följande fyra subtraktionsexempel:
- Ali hade 34 kulor men förlorade 9. Hur många har han kvar?
- Ali har 34 kulor men hans lillasyster har bara 9. Hur många fler har Ali?
- Ali har 34 kulor, 9 av dem ligger i en ficka, resten i en påse. Hur många ligger det i påsen?
- Ali vill ha 34 metallkulor, men han har bara 9. Hur många fler behöver han?
I den första uppgiften sker en minskning; den är dynamisk och brukar inte ställa till så stor problem för själva tecknandet av subtraktionen.
Den andra är en jämförelse; den är statisk, det minskar inte alls.
Den tredje är också statisk, det är en uppdelning och ingenting minskar; allt finns kvar.
Den fjärde är en utfyllnad; ingenting minskar man behöver i stället fler och ändå är det en subtraktion.