Gemensamma övningar i matematik
Associationsleken
För att lära sig ”tänket” kan man inleda med ”om jag säger röd, vad tänker ni på?” och låt alla svara. Det kan bli att någon säger tomat, nästa säger ketchup, ketchup kan leda till senap eller korv med bröd, bröd kan leda till smörgås, smörgås kan leda till ost… osv. Om någon säger samma som någon annan är ju det självklart ok. Man kan sedan gå över mot mer matematik, t ex vad tänker ni på om jag säger 3/kvadrat/dubbelt/plus osv. Antingen gör man detta enbart muntligt eller så kan man skriva allas förslag på tavlan. Om man inte förstår kopplingen en elev gör så be dem förklara! Det tränar dem på att förklara men man får också själv syn på eventuella missuppfattningar.
Det funkar både i helklass eller i mindre grupper. Som grupp/par-aktivitet kan man låta dem skriva ner sina egna associationer och sedan dela med sig, alternativt att de kan gå fram och skriva ett eller flera av sina ord på tavlan.
Odd one out
Likt Brasses lek ”vilken ska bort”. Man skriver fyra tal på tavlan och ber eleverna fundera på vilket tal de vill ska bort, och varför. T ex 23, 43, 132 och 11. Svaren kan exempelvis bli att 11 ska bort för det är minst, eller 11 ska bort för talet har ingen trea, 132 ska bort för det är störst, 132 ska bort för det är det enda jämna talet, 43 ska bort för det är enda talet med en fyra osv.
När de lärt sig detta så kan man med fördel låta fyra (eller det antal man själv tycker) elever föreslå olika tal. Då kan man också begränsa dem genom att säga inom vilket talområde eller hur många siffror (positioner) max i talen. Spelar ingen roll vilka tal som kommer, de kommer alltid att hitta ett tal som ska bort.
Storlekssortera
Detta kan man också göra med talen i Odd one out före eller efter man börjar tänka på vilket tal som ska bort men det är roligt att göra det med fler tal. Här kan också vara bra att begränsa talområdet (elever har en förkärlek till väldigt stora tal…). Vill man köra hela vägen ber man alla om ett tal och sedan börjar ni tillsammans storlekssortera dem. Om man begränsar talområdet något så kan man med fördel rita en lång tallinje på tavlan. Be eleverna skriva ner ett tal på en lapp, och sedan får var och en gå fram och skriva sitt tal där hen tror det ska vara (anledningen till att de bör skriva talet i förväg är att de inte ska anpassa sig efter andra utan komma på själva). Som lärare är det bra att gå runt i klassrummet och kika lite när de skriver och kanske börja med en elev lite strategiskt, t ex om man är inom talområdet 0-100 så kanske någon har skrivit 50, eller nära inpå, för att hjälpa de andra lite på traven. Om några har samma tal så kan de ju skriva under varandra – eller hur gör de..? Man får syn på mycket.
Vilka hör ihop?
Det här bygger också på olika tal. Man kan inleda med att själv skriva några tal på tavlan, t ex 3, 4, 6, 8, 12. Vilka hör ihop och varför? T ex 3 och 4 för 3×4=12 eller 8, 4, 12 eftersom 8+4=12 eller 4, 8, 12 eftersom 12-8=4. Be eleverna komma med tal. När de förstår hur det hänger ihop kommer de försöka komma på tal som ”hör ihop” genom att tänka uttryck.
Talet är…
Här skriver man ett tal på tavlan, t ex 20. Nu ska eleverna komma på uttryck som resulterar i 20. Det kan bli förslag som 10+10 men lika gärna 100-80 eller 2×10 eller 5+5+5+5 eller 10+2+3+5 osv. Sedan kommer någon på att addera ettor och nollor… Varning! Det kan bli mycket långa uttryck. Se till att ha plats på tavlan (alternativt begränsa antalet termer för då blir det också svårare).
En variant är att uttrycka det som att dela talet 20. Om då någon säger 10+10 så kommer någon annan på 11+9, 12+8 (eller varför inte 12+8+0 eller 11+8+1) osv. Snart har man då också tränat övergångar utan att tänka på det.
Självklart kan man anpassa alla övningar efter den svårighetsgrad man önskar som utgångsläge, oavsett årskurs, och övningarna är anpassade för att kunna differentieras.